För bara tio år sedan var det nära nog omöjligt att få tag på svenskt garn överhuvudtaget. Visst har det funnits några få garntillverkare som brutit mot regeln men faktum kvarstår att större delen av vår ull slängts.
Men saker och ting har långsamt börjat ändras. Mycket tack vare Svenska fåravelsförbundet som arbetat för att framhäva den svenska ullen även inom andra kategorier än stickning. Detta arbete har lett fram till att svenska designers insett fördelarna med inhemsk ull. Resultatet är att vi idag tar till vara ungefär 50 % av all ull som produceras i landet. Detta att jämföra med att vi 2016 bara tog hand om ungefär 30 %.
Ull
Svenska får har först och främst avlats som köttdjur, vilket betyder att ullens kvalitet haft lägre betydelse. Nu ger alla får ull men vissa får ger ull som passar bättre till garn än andra. Här följer en kort lista över de vanligaste svenska ullraserna.
- Jämtlandsfår är en relativt ny ras som avlats fram på senare år just för ullens skull. Denna ras ger en ovanligt mjuk och fin ull som gott och väl kan jämföras med merinoullen.
- Finullsfår är en svensk lantras med lång historia bakåt i tiden. Fåren är tåliga och klarar det svenska klimatet bra. Dessutom ger den en tunn och fin ull som är mycket mjuk och behaglig.
- Värmlandsfår är ytterligare en svensk lantras med rötterna i de värmländska skogslänen. Fårets ull är lite grövre än ovan nämnda men är i gengäld mycket lättspunnen och bra att använda ti
ll tovning. - Gotlandsfår är, precis som finullsfår och Värmlandsfår, en svensk lantras som i huvudsak fötts upp på Gotland. Ullen är ett mellanting mellan Värmlandsfår och finullsfår och passar bra till både stickning och vävning.
Är det etiskt att sticka i ull?
Om något är etiskt eller ej är förstås upp till var och en att avgöra. Men ullen har fördelar i jämförelse med många andra material.
Svensk ull är förhållandevis miljövänlig då våra får i många fall äter enbart hö och gräs. Lantraserna har låga krav på foder och klarar sig till största delen utan kraftfoder. När det gäller djurhållning är det odlingen av kraftfoder som orsakar störst miljöpåverkan.
Djurhållningen är förstås ytterligare en viktig fråga. Hur har djuren haft det? Har de haft möjlighet till utegång och gott om yta att röra sig på? Svenska regler är i allmänhet mycket strängare än i många andra länder.
Många tror att själva klippningen skulle vara oetisk. Men faktum är att våra moderna får måste klippas minst en gång om året för att må bra. Om fåren inte klipps blir pälsen för tung och tovar ihop sig så illa att djuret till sist inte kan röra sig och därmed dör av svält.
När det gäller miljön är det viktigt att tänka på transporter, tillverkning och slutligen sluthantering. Svensk ull behöver inte transporteras längre än inom landet. Ull är dessutom en naturprodukt som mår bäst av att tvättas utan starka kemikalier innan spinning. Eftersom den är en naturprodukt bryts den också ner i naturen.